Oneness Interview Shanti Kristian

Möt Shanti Kristian

Kristian Dahl-Madsen (f. 1929) växer upp i en barnrik familj på en större bondgård på västra Jylland, Danmark. Uppväxten på landet innebär att Kristian får mycket tid för sig själv att vara ute i naturen. Han har berättat att han trots de vanligaste barndomsprogrammeringarna (uppfostran) bibehöll det unga barnets förmåga att ha kontakt med essensen (självet bortom jaget, tankarna och känslorna) och den bliss (lycksalighet) som är kopplat till detta. På det lokala biblioteket får han som 14-åring tag på böcker om meditation och läser texter av Ramana Maharshi. Han sitter ofta ensam ute i skogen, mediterar och upplever då s k satoris (lycksalighetstillstånd). Kristians farfar, som lever till 96 års ålder, har ett stort inflytande på barnet och tonåringen Kristians andliga utveckling. Kristian beskriver honom som "alltid varm och kärleksfull, alltid optimist, alltid orädd, aldrig på dåligt humör och med en ovanlig förmåga till klarsyn".

Som vuxen utbildar sig Kristian till ingenjör och flyttar i slutet av 1950-talet till Sverige. På en resa till Kanarieöarna i början av 70-talet kommer han av en slump i kontakt med psykoanalytikern Nina Thymark. Detta blir inledningen till både en genomgripande egen psykoanalys samt att han därefter själv utbildar sig till psykoanalytiker. När han i slutet av 70-talet blir intresserad av Identitetsterapi, vidareutbildar han sig hos Dan Casriel i psykoterapeutiska metoder som känslo-utlevelse (katarsis) och bonding (arbete med närhetsbehovet). Efter några år som praktiserande analytiker och terapeut möter Kristian Osho (andlig mästare, även kallad Bhagwan). Mötet blir livsavgörande och Kristian följer Osho till Oregon, USA där han stannar i två år som mästarens discipel (lärjunge). 1982 genomgår Kristian den transformation som leder till att han blir enlightened, (på svenska upplyst, ett tillstånd i ständig kontakt med essensen). Åter i Sverige säger Kristian upp sig som överingenjör på Asea's forskningsavdelning och inleder en kursverksamhet med drömanalys, meditation och Identitetsterapi. Han bosätter sig i Norge och därefter i Dalarna. Kursgården Kvarnen i Gravendal köps 1989.

Det följande är frågor och Shanti Kristians svar från olika satsangs i Gravendal.

Fråga : Kan du beskriva de metoder för psykologisk och andlig utveckling som ni använder här?
Shanti Kristian : Den psykologiska bearbetningen är nödvändig för att åstadkomma det inre lugn och den inre tystnad som är en förutsättning för den andliga utvecklingen, där målet är en avidentifikation med egot (självbilden), mindet (tankarna), känslorna och kroppen.
Många metoder har utvecklats i detta syfte sedan Buddhas tid. De tekniker vi använder är alla totalt livsbejakande och i stor utsträckning hämtade och vidareutvecklade från mystikern Osho och psykoanalytikern Wilhelm Reich. Våra psykoterapeutiska metoder är Identitetsterapin och drömanalys. För att genomskåda egots djupaste programmeringar (inlärda mönster) har också arbetet med Enneagram-typerna visat sig vara mycket värdefullt. Enneagrammet introducerades ursprungligen i västerlandet av George Gurdjieff och är en personlighetstypologi, i huvudsak grundad på medfött temperament och överlevnadsstrategier/copingstrategier under uppväxten.
I den psykoterapeutiska processen görs det omedvetna medvetet och en emotionell öppenhet skapas via katarsisarbete med känslor. Detta leder till minskad identifiering med ego, mind, känslor och kropp. På så sätt ökar awareness (medveten närvaro) utan större ansträngning. När dessa psykotera-peutiska processer därutöver kombineras med olika meditationstekniker och förfinad energy work (tillgång till livsenergin) möjliggörs en fortsatt utveckling som kan resultera i en omfattande hängivenhet till existensen (vårt innersta varande) - vilket slutligen leder till enlightenment (upplysning).

Fråga : Kan du säga någonting mer om det här med att avidentifiera sig med ett ego som inte fungerar?
Shanti Kristian : Det är inga egon som egentligen fungerar.

Fråga : Men det är väl ändå nödvändigt att bygga upp ett jag, en självbild under uppväxten?
Shanti Kristian : Det är helt nödvändigt, annars vore vi inte homo sapiens, det är klart.

Fråga : Och om man inte har fått den chansen under uppväxten?
Shanti Kristian : Ja, då behöver man terapi, där är inte mycket annat att säga. Men de flesta har inte ett ego som är trasigare än att det kan fås att fungera med hjälp av psykoterapi.

Fråga : Många människor tror, eller hoppas i alla fall, att lyckan går att finna i att bli färdig med sin psykoterapi.
Shanti Kristian : Nu är du redan inne på en minoritet. Men ja, Dan Casriel, Identitetsterapins grundare hävdade just detta att terapi inte bara ska handla om att minska symtom och lidande utan vitsen med terapi är att bli lycklig.

Fråga : Om målet sedan är upplysning, då är det en försvinnande liten minoritet. Kan du säga någonting om skillnaden?
Shanti Kristian : Det är omöjligt att på förhand tala om för någon som vill börja i en psykoterapi, att enbart terapin inte kommer att göra dem lyckliga. Att gå in för en psykoterapi är i sig ett stort projekt. Men den fulla kontakten med essensen uppnår man i allmänhet inte genom att enbart gå i psykoterapi.

Fråga : Och förklaringen är då att psykoterapi leder till ett välfungerande ego eller självbild, men att verklig lycka bara finns om man slutar identifiera sig med sitt ego?
Shanti Kristian : Jag kan inte helt gå med på den förklaringen, utan det handlar mer om att man hör och känner längtan efter kontakt med det allra innersta när man inte längre har så många programmeringar som stör. Insikten om att kontakt med essensen är det viktigaste, är svår att uppfatta när man är full av programmeringar och neuroser. Det är i huvudsak det som det är frågan om.
Och vad gör man då när man har avslutat sin psykoterapi? Ja, i frånvaro av programmeringar står de flesta inte ut med känslan av "ingenting" så då tar de tillbaka några av sina gamla programmeringar igen. Det är det som alltid sker efter en nog så lyckad psykoterapi, om inte personen lyckas att hitta någonting på den andliga vägen. Verkligheten är så "a-es dhamma sanantenum" som gamla Buddha alltid svarade, "det ligger i sakens natur".

Fråga : På vilket sätt hjälper drömanalysen med avidentifieringen av ego och mind?
Shanti Kristian : Drömanalysen, precis som all annan fungerande psykoterapi hjälper på så sätt att utrymmet för essensen och för meditation ökar när huvudet inte längre är fullt av gamla programmeringar. Terapin blir en hjälp att rensa hjärnan. Folk som kommer direkt från gatan och inte har tittat på sina programmeringar har det väsentligt svårare att meditera och att få kontakt med essensen.

Fråga : Det här att tyda drömmar utifrån en andlig dimension, är inte det ganska ovanligt, ganska unikt?
Shanti Kristian : Ja, det är inte något som praktiseras bland psykoanalytiker i allmänhet. Drömmar handlar ju om mycket som inte direkt har med psykoterapi att göra utan de kan även ha andligt innehåll och symboler. Alla som har varit här vet att drömmarna kan vara till stor hjälp även för den andliga utvecklingen.

Fråga : Hur vanligt är det att kombinera psykoterapi med andlig utveckling på det sätt som görs här?
Shanti Kristian : Ja , efter Osho har det faktisk blivit rätt vanligt . Han lyckades sprida budskapet att man först måste rensa upp lite bland programmeringarna och få en viss funktionsnivå på egot. Annars är det, för det första mycket svårt att nå fram på den andliga vägen, och för det andra kan det vara farligt . Tidigare blev en stor del av sökarna tokiga i Indien. Det händer inte längre nu när man först har genomgått en psykoterapi. Att försöka sitta i meditation i flera veckor i sträck med alla programmeringar i behåll, det är egentligen hiskligt. I Indien slutade de ofta som byfånar mer eller mindre, och betraktades som heliga människor som man hade aktning för. Man kallade dem "mad paramahansas", d v s "tokiga heliga".

Fråga : Vad skulle du vilja kalla det budskap som ni vill föra ut?
Shanti Kristian : Det är ingen lära och inte heller någon teori. Att försöka att formulera det som någon sort lära är inte möjligt. Det jag vill förmedla härrör direkt från essensen. Att teoretisera om det, är återigen bakdörren till mindet (tankeverksamheten). Det handlar inte om att undervisa om hur den andliga utvecklingen fungerar. Det enda det är frågan om är att få direkt kontakt med essensen, varifrån klarheten kommer av sig själv. Min uppgift är att underlätta för andra att få direktkontakt med källan.

Fråga : Och vad man försöker åstadkomma med den psykologiska och andliga utvecklingen är att undanröja hinder för att nå källan. Kan man säga så?
Shanti Kristian : Ja, utvecklingen kan röja undan vissa hinder, andra hinder röjs undan på annat sätt. Vi har enlightenment inom oss. Den kan inte utrotas, det är bara frågan om att skala av det som döljer och skymmer.

Fråga : Du kallar det ni erbjuder för Spiritual Hedonism. Går det att översätta till svenska och kan du beskriva vad det innebär?
Shanti Kristian : Det var Osho som myntade begreppet. Någon frågade honom för länge sedan, i "Poona 1" (Oshos ashram, andliga center), om han ville beskriva det väsentligaste med sin väg i bara några få ord. Då svarade han: "spiritual hedonism".
På svenska skulle man kunna översätta det med "livsbejakande andlighet". Det är en andlighet där man inte avstår från något som är naturligt eller har med liv att göra. Det handlar helt enkelt om att följa den lustprincip som vi bär på innerst inne.
I de flesta religioner har andlighet inneburit att man späker eller plågar sig själv. Att till exempel fasta eller låsa in sig i ett kloster, har ingenting med andlighet att göra - tvärtom, det försenar utvecklingen. Man får för liten tillgång till sin energi om man avstår från allt möjligt och avstår från själva livet. Då försvinner livsenergin så småningom och därmed försvinner möjligheten att verkligen få kontakt med det allra innersta. Det är tragiskt att det har skett på det sättet i hundratals år, både i öst och i väst. Idag står det fullt klart, att det är ett mycket snabbare sätt, att leva livet fullt ut, även när man är på sökarvägen.

Fråga : Hedonism kopplas oftast till ett slags hänsynslöst njutande, ett njutande på andras bekostnad?
Shanti Kristian : Ja, men då handlar det om materiell hedonism, det här är spiritual hedonism. Den andliga njutningen sker ju inte på någon annans bekostnad.

Fråga : Vilka vägar leder till spirituell hedonism?
Shanti Kristian : Nästan alla meditationsmetoder vi använder går ut på det. Men även Identitets-terapin har tydliga hedonistiska inslag. Det som Dan Casriel med sådan inlevelse brukade förklara, att när bonding (övning med kroppslig och känslomässig närhet) verkligen fungerar då upplever man närheten som "just delicious" - det vill säga som en direkt kontakt med essensen. Det är därför Identitetsterapin är så effektiv - den är livsbejakande, jämförd med så mycket annan psykoterapi.

Fråga : De meditationer som ni erbjuder går ut på att träna på att både komma i glädje och att skärpa awareness (medveten närvaro), kan man säga så?
Shanti Kristian : Ja och dessutom handlar spiritual hedonism om att komma i tillräckligt hög energi beträffande de mer subtila energierna. Det är mycket lustbetonat när man väl upptäcker och upplever det. En direkt väg in i dessa tillstånd är Osho's variant av re-birthing (frigörande andning), som kan leda till en satori, ett blisstillstånd om man har tillräcklig awareness och verkligen går in för alla stadierna i meditationen. Det är ingen tillfällighet att grupperna här alltid väljer den övningen när jag frågar vilken övning de önskar. Vare sig man är fullt medveten om det och upplever en satori fullt ut eller bara får vissa känningar av den så är det ändå något i denna övning som ger alla en försmak.

Fråga : Hur hjälper oss höga energier i arbetet med den andliga utvecklingen?
Shanti Kristian : Vi är måna att på många olika sätt få kontakt med höga energitillstånd. Man måste komma ihåg att alla naturfolk har, utan undantag, varit inne på shamanismen där man ser till att komma i hög energi för att få kontakt med andligheten.
Höga energier har alltid en tendens att sätta mindet lite i bakgrunden, så att man får mer tillgång till meditation och kontakt med essensen, "being" via blisstillstånd. Många meditationstekniker - ofta hedonistiska - går helt enkelt ut på att få mindet att tystna. Det kan t ex handla om dansmeditation, kroppsmeditationer eller att sjunga mantrasånger. När vi använder övningar som härstammar från bioenergetics - med rörelser och andningsteknik - tar det så stor del av vår uppmärksamhet i anspråk att det inte blir någon plats för tankeverksamheten längre. Vi fokuserar ofta på att få tillgång till energier i kroppens samtliga sju chakran. Det går inte att bli enlightened om inte samtliga sju chakran är öppna.
Energinivån påverkas också av att övningarna sker i grupp. Deltagarna förstärker varandras energier. Energin liksom smittar och helheten blir mer än summan av delarna. Men det viktigaste med att komma i hög energi är att träna awareness, uppleva stark livsglädje och extas. Det ger en försmak av de lyckotilllstånd som är det naturliga tillståndet som upplyst.

Fråga : Så målet med denna livsbejakande andlighet är upplysning?
Shanti Kristian : Ja, det är det mål som alla mystiker står för.

Fråga : Och det är därför människor samlas omkring en mystiker?
Shanti Kristian : Ja, det är det man vill. Det är den energi som människan alltid har sökt. Det ger kontakt med den egna essensen - med det allra, allra innersta. Egentligen är det kontakt med den energi som man levde i, i början av sitt liv - innan orden, innan man hade mindet (tankeverksam-heten), innan man hade allt det som ställer till med problem. För de flesta är det svårt att komma ihåg hur det kändes, men ändå finns en visshet, på något sätt, i vårt djupaste inre.

Fråga : Vad innebär det egentligen att vakna upp, att vara upplyst, att vara en mystiker? Shanti Mayi (amerikansk mystiker) sa vid ett tillfälle att "när du har tagit dina första steg på sökarvägen så är du redan upplyst, därefter behövs endast en förädling av " det ". Kan du kommentera det?
Shanti Kristian : Ja, du blir upplyst den dagen du accepterar att du är en sökare, även om du fortfarande inte helt förstår att du är upplyst. Vad du emellertid förstår är att den högsta möjliga utvecklingen nu är det viktigaste i ditt liv. Den insikten leder till ett totalt hängivet sökande - vilket är synonymt med "en förädling av det ". Du kommer att göra allt som står i din makt för att utvecklas och därigenom slutligen nå fram till vad "non-doing" är; en förmåga att "bara vara", utan att vara identifierad med någonting, inte ens med dina tankar, känslor eller din kropp. Du förmår att vila i denna harmoni så länge omständigheter inte kräver något annat. När något händer som du behöver reagera på, kommer du att upptäcka att dina tankar, känslor och din kropp fungerar bara som verktyg. Dessa verktyg kan vara mycket förfinade och värdefulla men du identifierar dig inte med dem. Du är identifierad med essensen som är något mycket djupare.
Det finns många vägar att förädla "det". Var och en måste hitta fram till det sätt som passar honom eller henne bäst. Jämfört med äldre tider är detta en lyx vi kan unna oss idag. Tidigare generationers mästare har bara erbjudit en eller ett par tekniker som disciplar fått hålla till godo med, oavsett om de har passat eller inte. Alla kända tekniker är tillgängliga nu, och kom ihåg att det finns inga nya metoder, de har alla varit kända i årtusenden. De mantras som vi sjunger (chanting) existerade i Indien tusentals år före vår vikingatid.

Fråga : Kan du säga något mer om hur spiritual hedonism kan ta oss till upplysning?     
Shanti Kristian : Upplysning är förknippat med bliss. Spirituell hedonism handlar ju om glädje, glädjen över att göra det man innerst inne har lust till. Och det man har lust med är naturligtvis förknippat med glädje. Det finns flera olika nivåer av glädje: Vi har kroppens glädje, som ju kan vara mycket häftig och som är karakteriserad av att den är relativ kortvarig. Sex är t ex en kortvarig njutning med undantag för om man är tantriker (utövare av indisk kärlekskonst), men då är även andra nivåer av glädje inblandade. Sedan finns mindets glädje, glädjen när vi t ex löser svåra uppgifter. En matematiker kan ju nästan svimma av glädje över att lösa en komplicerad ekvation. Vi känner alla något av den glädjen när vi tänker ut saker eller löser ett problem. Den glädjen är lite mera bestående men inte fullt så påtaglig som kroppens glädje. Nästa nivå är den estetiska glädjen, glädjen över att se något vackert. Den estetiska glädjen karaktäriseras av att den är ännu mer varaktig och samtidigt mer subtil än de tidigare.
Slutligen finns essensens glädje, det man kallar bliss eller lycksalighet. Denna glädje kan finnas kvar för evigt men är också så subtil att den för de allra flesta tar lång tid att tona in och upptäcka. Genom att träna awareness och genom att ha en hedonistisk inställning åstadkommer man kontakt med denna djupa glädje. Det blir ett sätt att röra sig åt det håll där den eviga glädjen finns, den man upplever som upplyst, det vill säga i essensens bliss.

Fråga : Är nutidens människor mogna för Spiritual Hedonism?
Shanti Kristian : Försök att läsa Buddhas skrifter, de innehåller tusentals regler och att följa dem innebär i stort sett en fortsättning på föräldrarnas uppfostringsmetoder. Två dagar innan Buddha dog sa han till sina närmaste disciplar att de kunde slopa alla "minor rules". Enda problemet var att han glömde att tala om för dem vilka regler som var "minor" och vilka som var "major".   Följden blev att disciplarna behöll alla regler. Idag lever buddhisterna efter flera tusen regler och denna aspekt av buddismen är naturligtvis totalt omänsklig. Nej, det är ingen som har genomskådat att dessa regler som har används i tusentals år, är helt livsfientliga. Varken i öst eller i väst har man litat på människans innersta, ändamålsenliga natur. Hedonism, det livsbejakande, har varit det som snabbast möjligt har tagits ifrån barnen genom uppfostran. Så det är först nu som man nätt och jämt har börjat inse, att det är vad vi innerst inne vill, det våra drifter vill, som är det riktiga.
Nu talar jag, märk väl, om våra drifter i oneurotisk form eller i sin naturliga funktion. Det är dåliga uppfostringsmetoder som gör drifterna neurotiska. Tack vare att vissa personer som Osho, Dan Casriel, Wilhelm Reich och några av hans efterföljare, har genomskådat dessa mångtusenåriga uppfostringstraditioner, så står det klart att det vi bär med oss i vårt innersta, det vi fått med oss från början, är det sanna, och att följa den rena lustprinciperna är det riktiga. Men det har tagit tusentals år att komma så långt i utvecklingen, med ofattbart stort lidande som följd.

Fråga : Kan det vara så att människan hellre vill ha budskap som passar hennes neuroser och programmeringar?
Shanti Kristian : Ja, de flesta vill att någon säger till dem vad de ska göra, bör göra och så vidare. Så långt har de flestas programmeringar fört dem. De vill ha bud och bestämmelser. Då blir det svårt att samtidigt vara intresserad av långtgående frigörelse. Det finns många faktorer som gör att majoriteten inte lyssnar och inte kan lyssna till sin innersta röst. Jesus hade stora svårigheter i det land han verkade i. Det är en av anledningarna till att han blev så oerhört missuppfattad. Han försökte gång på gång att förklarar att himmelriket är någonting inom människan, men folk kunde inte fatta annat än att det måste vara någonting däruppe, ovanför molnen. Det fanns ingen tradition och man visste ingenting om detta i den civilisationen.
Bergspredikan är den enda av Jesu förkunnelser som sluppit igenom censuren. De fattade helt enkelt inte vad de skulle censurera. När Jesus t ex sa "saliga äro de som är fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till..." förstod inte en kotte vad han menade! Han menar naturligtvis att de som har kunnat släppa mindet är saliga. Det samma gäller de andra salighetsförklaringar han kom med. När han sa "du ska bli som ett barn" hänvisade han till den kontakt människan har med essensen tidigt i livet.

Fråga : Kan vem som helst bli upplyst?
Shanti Kristian : Ja, alla har det inom sig - det är egentligen bara frågan om att hitta tillbaka till det. Det ligger ofta dolt under många skikt, men vem som helst kan gräva fram det.

Fråga : Hur känns det att vara upplyst?
Shanti Kristian : Det sista stadiet, innan man blir upplyst, är ett tillstånd av ett kontinuerligt "ja". Det är ett tillstånd då allt känns bra och då man har slutat att producera problem i sitt liv. Det här tillståndet liknar det som de gamla grekerna kallade agape, "den gudomliga kärleken". Alla har säkert erfarenhet av hur det känns att vara nyförälskad, då är man också i ett tillstånd av "ja". Inte ett allomfattande "ja" men ett "ja" till den man är kär i.
En förutsättning för att bli upplyst är att hamna i detta allomfattande ja-tillstånd, och att hamna i det är inte något man gör - det är en "happening". Naturligtvis krävs många förutsättningar för att det ska hända. En väsentlig förutsättning är att man på något sätt har haft kontakt med en upplyst person. Man kan ha träffat en sådan person, lyssnat till honom eller henne eller bara läst något den upplysta har sagt. Meditation och esoteriska tekniker är andra vägar som skapar förutsättning för att bli upplyst. Ändå är det ett mirakel när det händer, när man plötslig upptäcker att man har hamnat i detta blisstillstånd. Man vaknar upp en dag och upptäcker att man är i "ja" till allting! I det tillståndet kommer man sedan att förbli resten av livet om man råkar bli upplyst. Det mest direkta sättet jag kan beskriva hur det känns är... - Jo, tack det känns bra!

Fråga : Varför är det nödvändigt att släppa identifikationen med jaget och tankarna för att denna happening ska komma till stånd?
Shanti Kristian : Därför att egot alltid är ett "nej" Därför att mindet är tudelat, vilket innebär "nej" till det ena eller "ja" till det andra. Det är inte möjligt att vara i "ja" om man inte har kunnat släppa mindet som alltid kategoriserar. Egot står alltid i motsats till essensen. Så länge man inte har släppt egot och inte har avidentifierat sig med mindet så motarbetar man sin egen möjlighet till upplysning. Det är en av anledningarna till att det är så centralt med olika former av "surrender", att ge sig hän. Det är väsentligt att vända på alla stenar och ge det en chans, det som en upplyst föreslår. En bra inställning är att ge sig hän genom att prova det som bjuds av mästaren och se vart det leder. Att inte lyssna på mind och ego utan bara gå med är en automatisk övning i att ge sig hän, i att vara i "ja". De flesta som deltar i våra Vipassana-veckor brukar uppleva att känslan av att vara i "ja", ökar.

Fråga : Hur pass nöjd är du på en 10-gradig skala med dina disciplars framgångar?
Shanti Kristian : Jesus skulle ha varit avundsjuk om han hade haft sådana disciplar i stället för sina tolv knäppskallar. De missförstod honom stup i ett och det är fullt klart att hos oss förstår man mera vad det är frågan om. Naturligtvis är det olika grader av öppenhet även här. Några är öppna redan när de kommer hit första gången medan andra kan vara helt stängda från början.

Fråga : Har du några tips om vad vi kan göra ytterligare för att påskynda vår utveckling?
Shanti Kristian : Du kan aldrig träna för mycket awareness. Det är "a och o" för att utvecklingen ska gå snabbbare. Genom awareness ser man vad man håller på med och kan tränga djupare in i det som mänskligheten har längtat efter i 1000-tals år och som bara några få riktigt har fått tag i.
Vad innebär det då att träna awareness i det dagliga livet? Jo, att hela tiden "vara" och att kunna vila i sig själv, att hela tiden ha kontakt med essensen. Då transformeras man - man kan inte gå på samma sätt som man gjorde tidigare, man kan inte tala på samma sätt, man kan inte äta på samma sätt och man kan knappt köra bil på samma sätt. Detta förhållningssätt genomsyrar till slut allt man gör.
Buddha kallade det mindfulness. Begreppet mindfulness kan lätt missuppfattas, som om man ska gå och tänka med mindet, men det handlar det inte alls om, utan det innebär "att vara i sig själv", hela tiden, dvs awareness. Ibland kallade han det också för self awareness - med self menar han essensen. Awareness är ju inget annat än essensen, och kom ihåg, awareness är alltid choiceless, dvs utan värderingar, utan att man tar ställning för eller emot. Man avbildar bara det som händer, inom en själv och utanför en själv, som om man vore en spegel eller kamera.  
Awareness är att vara i kontakt med essensen, så på frågan om vad jag rekommenderar så är det alltid att träna awareness - i det dagliga livet, hela tiden, i nästan allt du gör. Till sist kan man komma så långt att man är fullt aware också under natten när man sover, man iakttar att man snarkar, man vill ingenting, men man iakttar sin sömn och sina drömmar, klart och tydligt.

Fråga : För den som inte känner dig och som väljer dig som mästare, vad innebär det?
Shanti Kristian : Det innebär detsamma som det alltid innebär när man väljer en andlig ledstjärna, att - så gott man kan - försöka följa de anvisningar och förslag som ges av mystikern. Man kommer då kanske underfund med att mötet stämmer på ett djupare plan eller också fortsätter man att leta tills det känns rätt med någon annan. När man har valt sin mästare så försöker man att ge sig hän och ge det hela chansen. Hur ska man då veta att man hittat rätt? Ja, det handlar om att låta essensen styra, att låta intuitionen ana att här finns det något, hos den här mystikern, som har en resonans djupt inom mig. Om man inte upplever denna djupt liggande genklang, detta "ja", så har man fortfarande inte hittat rätt mästare.

Fråga : Och det är inte att förväxla med ett nej då?
Shanti Kristian : Jo, det är det naturligtvis. Men det är ju inte mindet som leder oss fram till den mystiker som vi behöver ha som ledstjärna. Det beslutet går inte att tänka fram logiskt utan det budskapet måste komma från essensen.